© Willow Arlenea - Expansion

 
Självkännedom - utveckling av medvetandet
 
Det sägs att den vänstra, logiska hjärnhalvan tar emot ca sju intryck/sekund (ljud, ljus, doft, etc) medan den högra, kreativa hjärnhalvan tar emot upp till tio tusen intryck/sekund. De allra flesta av de intrycken lagras i det undermedvetna. En del av dessa använder vi oss av dagligen men de allra flesta ligger i minnet och påverkar oss omedvetet i olika situationer som vi möter under dagen på ett sätt som inte behöver ha ett skvatt
att göra med det som sker.

Det kan vara så att vi sitter och pratar med någon på ett café, i bakgrunden registrerar det undermedvetna ett ljud som påminner om en händelse som ger oss obehagskänslor. Vi får känslan av obehag men vårt medvetna jag kan inte koppla ihop känslan med den lagrade händelsen i det undermedvetna utan gör kopplingen till den situation som vi befinner oss i just nu. Vi styrs alltså omedvetet av det undermedvetna.

Genom att öka medvetenheten om vilka obehagskänslor som är kopplade till händelser som finns lagrade i det undermedvetna ökar möjligheten att se verkligheten som den är.
 

Det undermedvetna

Alla människor bär på en medfödd rädsla för det okända, det vi inte känner till och därmed inte förstår. Det undermedvetna tillhör det okända. Här lagras alla händelser som vi någonsin har varit med om som minnen. Det undermedvetna är också hemvisten för vår intuition, vår fantasi och våra vanor.

Vi upplever mycket som vi inte minns. Vi glömmer t ex ganska snabbt hur himlen såg ut igår om den inte var speciellt uppseendeväckande men även i det fallet förbleknar minnet ganska snabbt. Eftersom allt finns lagrat i det undermedvetna kan vi dock, när vi vill plocka fram minnet av hur himlen såg ut och den känsla vi hade när vi upplevde den, igen. Har det varit en angenäm händelse går det ganska lätt att återkalla minnet och känslan man hade.

Har vi däremot varit med om en traumatisk upplevelse, något som är för tungt för det medvetna jaget att bearbeta, stoppar medvetandet undan minnet av händelsen i det undermedvetna. Sådana så kallade bortträngningar bär alla människor på.

När det medvetna jaget förskjuter det smärtsamma till det undermedvetna skapas olika varianter av försvar som kan yttra sig som spänningar på olika ställen i kroppen. De här spänningarna blockerar både energi och blodflödet som i sin tur påverkar hela nervsystemet, hormonsystemet och immunförsvaret. Följden blir att vi mår dåligt både fysiskt och psykiskt.

Traumatiska minnen lagras dock bara under en viss tid sedan skickar det undermedvetna signaler upp till det medvetna jaget att det nu är dax att ta tag i minnet och bearbeta det. Har den lagrade händelsen legat länge gömd i det undermedvetna så kan signaler komma som ångest, en depression, en fobi eller olika fysiska åkommor. Ett ex. är panikångest som kan vara ett tecken på att det finns ett obearbetat minne i det undermedvetna.

I det undermedvetna hittar vi också ”skuggan”. De drag hos oss själva som vin inte vill kännas vid.

"Skuggan" kan sägas utgöra själva kärnan i den andliga impulsen där vi söker efter balans mellan ljus och mörker.

Skuggan

Inom Jungiansk psykologi brukar den omedvetna delen av jaget (egot) kallas för skuggan. För att uttrycka det enkelt kan man säga att Skuggan är sammansatt av de mindre acceptabla dragen i personligheten, de drag vi inte kan erkänna för oss själva att vi har.

Projektioner

Det som är omedvetet i oss själva projicerar vi oundvikligen på människor i omgivningen (som därmed fungerar som en spegel tillbaka på oss). Vi projicerar både våra positiva och negativa drag på omgivningen men det som ständigt utgör ett gissel för så gott som hela mänskligheten är skuggprojektionerna. Våra omedvetna, mindre acceptabla drag.

När skuggan projiceras på människor i omgivningen innebär det att man förlägger sin egen mörka sida hos andra. Eftersom en omogen individ är omedveten om sin egen skugga så förblir skuggan projicerad på omgivningen. Det är därför som man inom Jungiansk psykologi pekar på nödvändigheten av att medvetandegöra sin skugga. Det som man blir medveten om finns ju inte längre i den omedvetna sfären och blir därmed inte projicerad på andra människor.

(Skuggan var inget nytt påfund av Jung. Även i Bibeln Matt 7:3 åsyftar Jesus på skuggan när han säger: "Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga?")

Den kollektiva skuggan

En allvarlig form av skuggprojektion är när ett helt folks skugga projiceras på ett annat folk. Ett tydligt exempel på hur detta kan ta sig uttryck kan man se om man studerar det som hände under Hitlertidens Tyskland då Judarna ansågs bära skulden för allt elände som skedde i Tyskland. Judarna fick bära ansvaret för att landet förlorade första världkriget, att arbetslösheten var så hög, etc, etc. när det i själva verket var folkets egen svaga sida, det kollektiva mindervärdighetskomplexet, orsakat av händelser i landets historia, som var den verkliga orsaken till att landet befann sig i kris.

Om folket i ett land inte är kollektivt medvetet om sin egen historia måste den projiceras på ett annat folk. Genom att varje folk blir medvetet om sin särart, både de starka och de svaga sidorna kan man undvika rasism i framtiden. Det kan tyckas gå emot synsättet att alla folk i grund och botten är lika med likadana tankar och känslor, men som så ofta annars så blir inte det ena uteslutet av det andra.

Ett helt land, såväl som en enskild individ kan således projicera sin skugga, skapa en syndabock, till de negativa omständigheter som man befinner sig i.

Skuggprojektioner förekommer även på arbetsplatser, i familjer, i skolan och andra gruppsammanslutningar där man utsett någon eller några till syndabockar.

Med tanke på detta så är det alltså viktigt att både individen och kollektivet medvetandegör sina respektive skuggor.
 

Självkännedom

Att känna till och acceptera sin skugga och vara medveten om att det undermedvetna styr omedvetna tankar och handlingar är således grunden för självkännedom på ett plan där medvetandet kan expandera ytterligare och är dessutom absolut nödvändigt för att man ska ha möjlighet att uppfatta och kunna leva i verkligheten som den är.

 
© 2008 Gunbritt Stillman